Om staretsens i unga år avlidne broder

"Livet är ett paradis och vi är alla i paradiset, men vi vill inte veta om det, men om vi ville veta det, skulle det redan i morgon dag bli ett paradis på hela jorden".

Ovanstående ord kommer från Bröderna Karamazov och yttras av staretsen Zosimas i unga år avlidne bror Markel.

Det här är något jag tagit till mig. Jag försöker leva som om jag redan uppnåt alla dom friheter jag önskar mig, i den mån det går. Väldigt många hinder i våra liv har vi själva ställt upp.

Jag har ett minne från min ungdom. En vän frågade mig vad jag skulle göra om jag hade en miljon, vilket kändes mycket på den tiden. Jag minns inte vad jag svarade, men jag minns min väns svar: Gör det nu! Gör det ändå, fixa det på nåt sätt!

Kanske lite naivt. Men det är tänkvärt.

Att våga tänka själv -- och annorlunda!

Det kan vara väldigt läskigt ibland att lämna flocken och göra nåt eget. Att lämna bubblan. Att stå ensam. Ensam med en idé eller en åsikt.

Men vad är frihet värd om du alltid följer med strömmen?

Här är tre exempel där du i Sverige hamnar en bit ifrån gemenskapens trygga värme.

1. Du blir ekonomiskt oberoende och behöver inte jobba mer. Du blir genast lite suspekt. Har h?n fuskat med skatten månne?
2. Du startar ett företag. Plötsligt landar alla problem i ditt knä. Allt är upp till dig.
3. Du står upp för rätten att bära vapen.

Men att stå själv för också med sig en fördel. Det är spännande! Plötsligt känner du nåt.

Vad är ekorrhjulet?

Du jobbar bara för pengarna.

Dina tankar kretsar kring nästa inköp. Bättre mobil, bättre bil, finare boende, strået vassare robotgräsklippare än grannen, ...

Du gör det du tror omgivningen vill att du ska göra.

Varje år, med varje löneökning, höjer du ribban för ett gott liv, och du är känslomässigt på samma punkt som för ett år sen. Bara varvräknaren på ekorrhjulet har tickat ett snäpp.

Tricket för att kliva av hjulet är att spara i aktier istället för onödig konsumption. Eller förverkliga dina egna idéer i ett eget företag direkt!

Vems är felet?

The fault, dear Brutus, is not in our stars, 

But in ourselves, that we are underlings.

  - Cassius, i Julius Caesar, Shakespeare